Igår var jag så på min första golflektion, med Edenhofs pro Fredrik Almskoug. Det var med stor entusiasm, spänning och till och med fjärilar i magen som jag gav mig dit. Jag berättade om hur det kändes med alla olika råd jag fått, hur svingarna gick dåligt trots dessa och mitt huvud inför varje sving var sprängfyllt av konkurrerande tankar kring hur jag skulle bära mig åt. Han inledde med att nicka förstående inför känslan. Bara det var skönt - att någon förstod hur rörigt det blivit med alla råd, hur välmenta och goda de än var.

Det började med att jag fick svinga som jag brukade, utan att tänka på råden.  Sedan fick jag kommentarer kring uppställningen, varefter jag fick öva på det en stund, följt av fler kommentarer och korrigeringar. Därefter kommentarer kring greppet och vad som händer i baksvingen. Sedan öva på det, kombinerat med det han tidigare sagt om uppställningen. De 25 minuterna gick i ett flux, men ändå kändes det som att jag fått ut SÅ mycket av lektionen.

Något som var helt nytt för mig var att jag fick veta att jag tappade greppet i baksvingen. Flera medspelare har tidigare sagt att jag för klubban alltför långt bakåt, men nu förstod jag äntligen varför jag gjorde det och vilka konsekvenserna blev. Jag släptte helt enkelt greppet längst upp, vilket förstås gör att framsvingen blir ostadig. Och så använder jag handledens framåtvinkling för tidigt, så att jag inte har kvar någon som helst snärt kvar i klubban när huvudet närmar sig bollen. Det kändes så fullkomligt självklart när han förklarade det.

Så detta ska jag tänka på, tillsammans med uppställningen. Vikten på trampdynorna (jag brukar alltid stå och undra över var jag ska ha vikten, äntligen vet jag nu), mer framåtlut på överkroppen och så ska armarna hänga rakt ner. Och blicken ska hela tiden vara på bollen.

En annan nyttig (hoppas jag i vart fall...) sak jag lärde mig var att jag inte ska stänga själva klubbhuvudet för att förhindra slice, utan att jag kan göra det med hjälp av greppet. Om jag vrider vänsterhanden litet medsols (jag är högerspelare) går bollen rakt ändå. Tidigare kunde jag inte göra det, eftersom jag höll klubban i fel vinkel från kroppen.

Dock innebar inte det här att det gick speciellt bra. Jag stod och slog i någon halvtimma efter lektionen och det gick ungefär som vanligt, möjligen något sämre. Men jag antar att det bara är att nöta på så att jag får in rörelserna i kroppen.

Något annat som jag förresten fick med mig från lektionen var en stor dos självförtroende och optimism. Det är ett tecken på en god pedagog när eleven efter en halvtimmas intensiv kritik ändå känner sig glad och full av tillförsikt! Jag skuttade därifrån efter att ha bokat in ännu ett lektionspass om två veckor. 

Han kommenterade också mina klubbor, och avrådde mig från att använda någon lägre järnklubba än sjuan. Tydligen har jag klubbor som är för svåra för mig. Jag köpte setet på Blocket för en tusenlapp, och järnen är alla rätt styva och tunga stålklubbor. Så min kära järnfemma som jag tycker så mycket om blev dissad. :-( Möjligen kan jag använda den vid utslag om jag peggar. Däremot tyckte han att jag skulle plocka fram mina träklubbor. Jag har en trea och en femma som jag helt slutat slå med eftersom jag bara slicar med dem och aldrig får upp någon fart i svingen. Så nu är det bara att lägga tillbaks dem i bagen och förbereda mig på några timmar av frustration. :-D Fast än så länge väntar jag med att köpa andra järnklubbor, det får anstå tills dess att jag känner att klubborna ställer till mer problem för svingen än min egen bristande teknik.

Summa summarum: Jihaaa! Det här var kul! Rekommenderas!