Så är jag då i mål. Först spelade jag en runda på 18 poäng i måndags kväll, men eftersom jag var ensam gjorde den varken från eller till på handicapfronten. Dock hade jag nu blivit allt otåligare för att äntligen få det där officiella handicapet, så på tisdagen var jag och maken ute igen - och då fick jag 20 poäng. Det kanske roligaste slaget var på sista hålet (som var hål två, eftersom vi började spela på hål 3), då jag efter en felräkning hade kommit att bli övertygad om att jag MÅSTE få en poäng på det hålet för att få ihop 18 poäng. Tyvärr kom första bollen i vänster-ruffen. Andra bollen snett över på motsatt sida av fairway, alldeles för kort och fel läge för att slå över vattnet till green. Åtminstone i vanliga fall. Men jag tänkte då att om jag inte får över bollen till green på tre slag kommer det att vara kört, så jag tog fram järnsjuan och tokslog för allt vad jag var värd. Och den gick ÖÖÖÖVER! Ett visst mått av desperation kan alltså vara bra. Åtminstone i kombination med tur.

En annan sak jag upptäckte var en klubba jag aldrig slagit med förut. Jo, förstås visste jag att jag hade den, men av någon anledning hade jag tidigare aldrig brytt mig om att slå med den: träfemman. Men vilka slag det blev med den! Där fann jag verkligen en ny vän! Långt men ändå ganska tryggt.

Ikväll ska jag åka till klubbhuset för att lämna in mitt efterlängtade godkända scorekort så att jag nu äntligen får registrerat att jag är golfare på riktigt. Sedan blir det en runda på Uppsala GK. :-)