Inlägg publicerade under kategorin Golf

ont

Av Sanna - 16 augusti 2009 09:00

Har fortfarande ont i handen, eller rättare sagt: armen. Det är en muskel på ovansidan av vänster underarm. Hrmph... Hade det åtminstone igår ikväll, jag får greppa en klubba om en stund och kolla om det fortfarande gör ont när jag lyfter den.

Av Sanna - 14 augusti 2009 17:24

Har inte så mycket att rapportera här. Var på Uppsala GK igår och skulle spela två rundor på deras nya niohålsbana. Första rundan gick allmänt uselt (9 poäng) och andra rundan avbröt vi efter 3-4 hål efter att vi alla tre blivit helt genomblöta av tilltagande spöregn. Jag var sååååå #¤%& trött efter det. När vi kom hem fyllde vi badrummet med dyngsura kläder (till och med underkläderna var blöta) (fast inte strumporna - puss på nya golfskorna!) och stöp ner i soffan.


Det var förstås trist att det återigen gick dåligt att spela, och jag har som vanligt inte en susning om varför. Jag hade någon litet vag plan ta reda på det genom att passera rangen på vägen ut till kvällens kräftskiva, men efter att jag provlyfte en underlig träningsklubba min bror förärat mig kände jag att min vänsterhand inte skulle klara av något spel. Har kanske överansträngt den litet. Får vänta.


Nej, dags att lyfta rumpan från arbetsstolen för att masa mig iväg till kräftskivan. Första arbetsveckan avklarad nu. Sannolikt blir det inte på långa vägar så mycket golf framöver som det blivit de senaste veckorna, men eftersom övning inte direkt givit färdighet hos undertecknad kanske det är lika bra. Fast jag stoppar klubborna i bilen ändå, för säkerhets skull. 

Av Sanna - 13 augusti 2009 08:41


Så har jag nu spelat för första gången med mitt handicap, vilket jag fick efter att ha tagit mig till Söderby GK:s klubbhus. Dock verkade det inte helt självklart att jag skulle få det, eftersom första reaktionen hos killen i receptionen var att "Ni har räknat som krattor!". Hm... Nej, det hade jag inte. Först blev jag förstås osäker, men när jag sedan tittade igenom siffrorna såg jag att inget var felräknat. Jag vet inte riktigt hur killen tänkte, för när jag stilla invände att det inte var fel så började han istället mumla för sig själv och kom till slut fram till att det ändå inte spelade någon roll för jag hade fått arton poäng ändå.


Men han var nog bara ny på sin plats, för sedan visste han inte hur man skulle registrera poängen på datorn - så han kanske tar sig med tiden. Fast jag får lov att medge att det skulle varit trevligare med ett Grattis än att möta en snorkfrökenreceptionist som hävdade att jag inte kunde räkna ut poängen på bogey. Håller tummarna för att han inte är representativ för resten av klubben...


Efter det var det dags att ge sig ut på banan med nya klubbor! Nåja, inte sprillans nya, men nya för mig. Wilson 1200 gear effect med grafitskaft. Efter att ha kollat på nätet efter omdömen om klubborna var jag litet osäker på om jag skulle köpa dem, eftersom flera tydligen tyckte att de endast dög till vackert-väder-golfare. Men eftersom jag inte blev övertygad om att omdömet speglade klubbornas egenskaper mer än skribenternas snobbism provade jag dem ändå och köpte dem.  700 pix för järnklubbor 5-9, pw och sw. Helt okej pris.


Och vad roliga de var att spela med! Plötsligt lyckades jag få litet fart i svingen, så de lade på många meter på slagen!


Dock gick spelet inte så särdeles. Men det var inte med de nya klubborna som det gick illa, snarare var det utslagen med träfemman som inte fungerade. På hål åtta slog jag ut 5 gånger, samtliga utan något direkt önskvärt resultat...


Håhåjaja. Men ikväll går det säkert bättre.

Av Sanna - 12 augusti 2009 09:41


Så är jag då i mål. Först spelade jag en runda på 18 poäng i måndags kväll, men eftersom jag var ensam gjorde den varken från eller till på handicapfronten. Dock hade jag nu blivit allt otåligare för att äntligen få det där officiella handicapet, så på tisdagen var jag och maken ute igen - och då fick jag 20 poäng. Det kanske roligaste slaget var på sista hålet (som var hål två, eftersom vi började spela på hål 3), då jag efter en felräkning hade kommit att bli övertygad om att jag MÅSTE få en poäng på det hålet för att få ihop 18 poäng. Tyvärr kom första bollen i vänster-ruffen. Andra bollen snett över på motsatt sida av fairway, alldeles för kort och fel läge för att slå över vattnet till green. Åtminstone i vanliga fall. Men jag tänkte då att om jag inte får över bollen till green på tre slag kommer det att vara kört, så jag tog fram järnsjuan och tokslog för allt vad jag var värd. Och den gick ÖÖÖÖVER! Ett visst mått av desperation kan alltså vara bra. Åtminstone i kombination med tur.


En annan sak jag upptäckte var en klubba jag aldrig slagit med förut. Jo, förstås visste jag att jag hade den, men av någon anledning hade jag tidigare aldrig brytt mig om att slå med den: träfemman. Men vilka slag det blev med den! Där fann jag verkligen en ny vän! Långt men ändå ganska tryggt.


Ikväll ska jag åka till klubbhuset för att lämna in mitt efterlängtade godkända scorekort så att jag nu äntligen får registrerat att jag är golfare på riktigt. Sedan blir det en runda på Uppsala GK. :-)

Av Sanna - 9 augusti 2009 11:33

Har drabbats av golfdepression igen. På banan igår fick jag 12 poäng. Flera usla utslag. Jag gör ett nytt försök igen imorgon, ensam. Vaaarföööör blir jag aldrig någonsin bättre? [suckar uppgivet]

Av Sanna - 7 augusti 2009 10:24


Igår ägde vi golfbanan, i dubbel bemärkelse. Trots underbart väder var det inte en själ på den (jag anar dock ett samband med att det var litet svårt att hitta bollarna på sista hålet och att det såg ut som ovan på parkeringen när vi återvände till bilen), och vi spelade helt strålande.


Min kära make är oförskämt bra på det här med golf, trots att han gick grönt-kort-kurs samtidigt som jag och inte har tagit några andra lektioner. Igår spelade han på tre slag över par. Banans par. Tyvärr har ju hans hustru fortfarande inte officiellt handikapp, så han hade ingen markör som kunde se till att han sänkte sig. Men det är något märkligt med den mannen. Han är inte dansare, men har varit med i balettföreställning med dansare från Cullbergbaletten. Han lär sig saker snabbare än någon jag känner, och då umgås jag dagligen med professorer. Han skriver musik, sjunger, är rolig, huslig, snygg, är intelligent som få, är händig... ja, det är liksom ingen ände på alla hans talanger och fördelar. Så varför vara förvånad över att han som nyss fått officiellt handikapp spelar så bra golf? Som tur är så är han också en glad och uppmuntrande själ, annars skulle jag nog vara helt knäckt vid det här laget av att jämföra mig med honom. 


Men jag spelade också bra. Förvisso betydligt fler slag, men i jämförelse med hur jag brukar spela så var det helt strålande. Det är faktiskt som att golflektionen i måndags satt tydliga spår. De flesta utslag var raka och långa, mina räddningar från lätt ruff med järnsjuan är också raka och långa. Och... hör och häpna: Till och med slagen med trätrean gick bra. Från min hathål tvåan (tvärsgående vattenfyllt dike, damm, bunker, sluttande green) tog jag med mig två poäng med hjälp av den. Utslaget var spikrakt, bollen låg 150 meter från tee mitt på fairway. Sedan en usel sving med sjuan. Elegant slag med 60gradersklubban upp på green från ruffen, två puttar och så i hål. En annan tjusig räddning med 60-gradersklubban gjorde jag också på ett senare hål. Bollen låg i slutet av nedförslutet av en brant slänt ner till ett dike. Green direkt på andra sidan. Och Den Gick Över! Jag hade ens inte brytt mig om att spela bollen därifrån om inte älskade maken hade påstått att det skulle gå. I ungefär en halv minut stod jag gapandes och stirrade på bollen efter det slaget. Lätt chockskada. 


Det som gjorde att jag inte lyckades få mitt officiella handikapp igår var två hål där jag inte fick några poäng. I båda fallen gick utslagen snett till höger in i vattenhinder och så fick jag droppa mig fri med pliktslag. Så nu är jag nog inte så långt från målet! :-o 


Förresten, ni som läser den här bloggen - ni har väl sett länken nånstans nere till höger till floridabollen.nu? Om man köper floridabollar därifrån kostar de sisådär 1,50 styck, inklusive frakt!  Jag vet att jag låter som en töntig reklampelare, men: Köp dem! Okej, alla är inte vackra - men vad gör det? Med det priset reducerar man kraftigt tiden på banan som annars går åt till att leta efter bortslagna bollar...

Av Sanna - 5 augusti 2009 12:17

Det var med känsla av spänning som jag beträdde banan igår för att nu försöka omsätta golflektionens instruktioner i praktiken. Och det FUNGERADE! Ja, alltså, just det jag övat på fungerade. Sedan gick chipparna och puttarna åt skogen (eller rättare sagt, förbi greener och hål), så poängen blev inte så hög. Men nästan alla slag med de vanliga järnklubborna gick bra. Jag kom till och med längre än vanligt! Speciellt nöjd var jag på tredje hålet, då jag landade en meter från hål med första utslaget. Jag gjorde också ett fabulöst slag från ruffen vid hål sex, då jag med järnsjuan placerade bollen långt fram i mitten på fairway, lagom placering för därefter att kunna chippa rakt ut i ruffen.


Men jag har förstås mycket kvar att öva på. Fortfarande har jag svårt att få iväg bollarna speciellt långt, även om de faktiskt GÅR längre än tidigare. Och imorse på rangen duffade och toppade jag om vartannat. För att inte tala om hur miserabla resultaten blev av mina försök att slå med träklubborna. Suck och håhåjaja. Det enda jag är riktigt bra på när det gäller de klubborna är att åstadkomma högerskruvar i ultrarapid. Eftersom jag gissar att det är sällan just denna talang efterfrågas återstår alltså rejält mycket arbete på den fronten. 

Skapa flashcards